Kalkylerna över antalet döda stiger oavbrutet. Samtidigt lämnar rapporteringen kring tillståndet för kärnreaktorerna i Fukushima varje lekman i sticket. Känslan av att inte veta vad som egentligen pågår är övermäktig. 
Från norra Japan går en politisk tryckvåg över världen. Alldeles nyss var opinionerna för kärnkraft ganska stabilt positiva. Nu förändras de antagligen. I Sverige, liksom i västvärlden överlag, har en serie förträngningar byggts upp i människors medvetanden: Vi oroar oss över klimatet, ibland, sedan förtränger vi det. Vi inser då och då att de sociala nedskärningarna kan drabba vem som helst av oss, sedan förtränger vi det. Vi insåg för bara några år sedan att världskapitalismen över en natt kan förvandlas till ett stormande hav, men snart förträngde vi det. Vi har emellanåt en känsla av att den nyss alltmer hyllade kärnkraften är en livsfarlig lekkamrat, sedan förtränger vi det. Och de där förträngningarna konstituerar sammantaget en alltmer avpolitiserad värld.  

Så kommer en tydlig katastrof. Förträngningarna släpper. Vad händer med oss då? Några snuddar vid de civilisationskritiska insikterna och frågar sig vad det är för slags energislukande civilisation vi byggt åt oss själva. Ja, vad ska man tänka om en civilisation - den japanska är i denna mening också vår - som är beredd att ta sådana risker för att försäkra sig om de enorma mängder energi som den industrikapitalistiska civilisationen kräver? 

Människor har dött, dör, i tusental. Miljoner och åter miljoner människor är rädda, i Japan, men också här och överallt. I dessa dagar tycker sig nog rätt många stå vid de avgrunder som omger denna civilisation. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det inga unga musiker som spelar när jag besöker jazzklubben i Borlänge. Kurt Järnberg har kommit med sitt band och det blir musik som de flesta nog kan lyssna på. Kurt Järnberg får fin ton i trumpeten och Roland Keijser är i högform med sin sa...

Nationalteatern var ett stående inslag under de följande åren, inte minst på stökiga fester där alkohol och hasch inte var ovanligt. Jag och min kompis (som ägde skivan) kunde snart alla texterna, vi sjöng med i titellåtens verser och refräng, det hä...

”För mig är han helt okänd” .”Juholt, vem är det”. ”Jag har aldrig hört talas om”, är kommentarer om Håkan Juholt som föreslagits bli ny partiledare. Det känns positivt att många upplever honom som ett oskrivet bla...

I romanen möter vi en ung student vid namn Marcus Messner. Året är 1951 och Koreakriget pågår som bäst. Marcus Messner har växt upp i en till synes väl fungerande judisk familj. Hans far är judisk koscherslaktare som har en egen liten rörelse med til...